Lövkrans

Det är en repris från förra året det här, men nu har jag lagt till en illustration som visar hur man går till väga när man gör kransen. För mig tog det bara en dryg timma att göra den, inkluderat stommen, så det är ganska litet energi spenderat på väldigt mycket uttryck. Kransen mäter 40 cm tvärsöver. Klickar ni upp illustrationen kan ni printa ut den i A4.

Gör man stommen själv av tidningspapper som jag har gjort här, så är kransen komposterbar. Det är bara att fiska upp ståltråden ur komposten i vår.

En dag för planerande

Lite planerande för framtiden, det är var jag har pysslat med idag. Skissat. Funderat. Funderat igen. Vet inte varför det är så mycket lättare att hålla fokus på hösten. Fast det kanske bara är jag som är sån. Det är som om den höga luften rensar hjärnan och allt blir mycket tydligare.

En av de saker jag funderat på är utställningen jag håller på att arbeta med. Det känns som att det äntligen börjar bli en linje jag är nöjd med i materialet.

Ibland håller jag inte linjen, utan gör saker som jag vet inte passar in. Som pennskrinet nedan. Det gjorde jag bara för att jag fick en sån lust att göra något dekorerat med guldfärg.

När jag är färdig hoppas jag kunna ha 30-40 handgjorda askar i papier maché att visa. Alla unika. De flesta kommer att ha växtmotiv och många kommer att berätta små historier. Låter det konstigt? Jag ska visa mer lite längre fram.

Det är ett tidskrävande projekt och jag vet inte riktigt när jag blir färdig. Jag hoppas att det blir i vinter redan. Eller till våren iallafall.

Åter till pennskrinet; jag råkade ställa det ifrån mig på en hylla bredvid en av de lavendelstavar jag gjorde i somras. Storleken verkade så lagom så jag stoppade ner staven i skrinet och de passade som hand i handske. Sådana här tillfälligheter inspirerar mig väldigt mycket.

Höststämning i växthuset...

... jag fäller bak stolen litet, höjer ljudet på boken som snurrar i CD-spelaren, läppjar på mitt honungsvatten. Och låter tankarna vandra...

Hade tänkt att testa, men...

Jag hade tänkt att sätta mig in i Bloggers nya sätt att göra inlägg, men idag kom inte rutan upp alls, den där det står "testa nu". Så nu kom jag av mig litet...

Och inget nytt att berätta har jag heller. Bortsett från att det var galet mycket trattkantareller i skogen idag. Och att jag lyckats dra på mig en ny förkylning trots att jag inte kurerat mig klart från den förra. En mycket mätt och mycket trött Iann vid tangentbordet alltså.

Höstens färger

Geranium wlassovianum

Klockranka

Geranium robertianum & namnlös näva

Malva sylvestris mauritiana

.Vackrast just nu? Knoppande zinnia.

Äppelsquash

Det är väl inte bara jag som har äpplen och squash i trädgården nu?

Ca 500 g skalad och urkärnad squash

3-4 medelstora äpplen

50 g skållad mandel

Smet:

1 dl strösocker

1-2 tsk vaniljsocker

125 g smör

3 ägg

2,5 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

Riv den skalade och urkärnade squashen grovt och lägg den i en sil för att rinna av. Smörj en springform väl. Sätt ugnen på 200 grader.

Hacka mandeln fint. Skär de skalade och urkärnade äpplena i tunna klyftor.

Rör ihop smör med socker och blanda ner äggen, ett i taget.

Krama ur den vätska som är kvar i squashen och vänd sen ner squashen i äggsmeten. Tillsätt mjöl, bakpulver och vaniljsocker.

Häll smeten i formen. Stick ner äppelklyftorna i smeten och avsluta med att strö den hackade mandeln över.

Grädda mitt i ugnen i 50-60 min. Känn efter med sticka att den är färdig.

Godast ljummen som dessert. Vill man kan man ta en liten klick grädde till.

Om jag ska försöka beskriva hur den här efterrätten smakar så är den bästa liknelsen pannkaka. Tänk ugnspannkaka. Och eftersom den påminner om pannkaka så kommer här ytterligare en variant på receptet:

Följ receptet ovan men ta bara drygt hälften av sockret och uteslut mandeln helt. Servera den varm eller ljummen med stekt fläsk och lite lingon. Gillar man fläskpannkaka och stekt fläsk med äpple, kommer man att gilla det här rätten också.

Odlingsrum

På en utflykt i slutet av juni hittade jag det här "ogräset" som jag tog hem och placerade på sticklingshyllan i mitt växthus. Det var omöjligt att se vad det skulle bli av grässtråna jag fann, men nu ser det ut som en ampellilja - eller vad tycker ni?

Ampellilja är en bra krukväxt. Den är inte farlig för katterna och den renar luften.

Så här växte den där jag fann den, i ett övergivet växthus:

Det är få saker som sätter i gång fantasin som att ströva runt i övergivna rum. Det här växthuset övergavs för bara två år sedan, men trots att krukor, vattenkannor och verktyg står kvar som om någon bara gått hem för lunch, så gör bristen på fukt och grönska att det känns som om det stått öde i 20 år eller mer.

Den förre hyresgästen avled plötsligt och sedan dess står huset tomt. Det är svårt att låta bli att fundera över vem han var, vad han odlade, hur han tänkte i sin verksamhet. Hela miljön är som ett minnesmärke över hur det var förr, då när det fungerade med småskalighet och allt inte nödvändigtvis behövde uppdateras hela tiden.

Vid ingången till personalrummet satt dessa sidor ur tidningen Allt om Trädgård upphäftade på väggen. Jag vet att sidorna kommer från Allt Om Trädgård för att jag själv minns just det här numret. Det hade ett stort reportage om konjaksfärgade blommor, konjaksfärgade irisar bland annat. Och de där konjaksfärgade pionerna på uppslaget överst i bild kommer jag nog aldrig glömma. Jag tror att året var 1995 eller 1996.

Anläggningen ligger vackert, nästan överjordiskt vackert tycker jag, vid en liten sjö i mitten av Sörmland. På bilden nedan syns personaldelen och den gamla skorstenen.

Jag tror att det odlades en del blommor för snitt också. Det finns fortfarande spår av odlingsbäddar men gräset har snabbt tagit tillbaka mark. De enda perenner som tillåtits att vara kvar av markägaren verkar vara pion och höstaster.

Det här var den sista gången jag träffade Lo, siberian husky. Hon var min brors hund, och eftersom jag inte har haft egen hund på tio år så kändes det alltid som om Lo lite var en del av min familj också. Hon fick en stroke för tre veckor sedan och sedan var det slut. Hon skulle ha fyllt 16 nu i höst. Det känns helt rätt att sista bilden av henne ska vara så här, i solen och grönskan.

*

Om man är intresserad av gamla växthus och orangerier med kulturhistoriskt värde så har länsstyrelsen Södermanland ett fantastiskt material. Titta här, och missa inte att klicka upp någon av länkarna på sidan!

*

En annan typ av odlingsrum finns på Sommarsalongen Ulriksdal, där 19 stycken idéträdgårdar funnits uppbyggda under hela sommaren. I morgon, söndag den 12 september är sista chansen att se dem. Då finns också chansen att vinna ett Victorian Villa växthus från Vansta Trädgård. Så har man inte varit på Sommarsalongen ännu kanske man ska passa på i morgon...

Bild hämtad från Vansta Trädgårds hemsida.

Öppettider Sommarsalongen se här.

Tigeröga

En av de ettåringar jag sådde i år var Coreopsis tinctoria 'Seashells Red', Tigeröga. Det gick inget vidare, bara några få kom upp och det blev inte mycket av dem heller. Enligt frökatalogen ska de bli 65 cm höga och, om man gallrar dem till 20 centimeter, ska de bli buskiga och fina. Mina plantor är hälften så höga och taniga och skrangliga. Men jag ska så dem nästa år igen. Jag gillar dem. Jag ska så många och de ska få växa upp igenom gräsen och silverväxterna i kryddlandet. (Och så ska jag stödja dem redan från början så att de inte går av som de gjort i år.)

Tigeröga framför och i bakgrunden Cleome.

Lustigt det här att man redan tänker på nästa år. Jag märker när jag går runt i trädgården att tankarna har väldigt svårt att sysselsätta sig med nuet, de vandrar hela tiden iväg till vad jag ska ändra till våren, vad jag ska så, vilka färger jag vill ha i krukorna, vilka nya perenner jag ska skaffa.

I vissa plantskolor är det redan utförsäljningsrea. Jag brukar ha tur med det jag köper o planterar på hösten, men i år har jag inte hittat någonting som lockat mig. Än. Däremot har jag några påsar med frön som ska höstsås som ligger i en låda, så lite att pyssla med har jag i alla fall.

Jag har också tagit första spadtagen i gräsmattan där mitt nya kryddland ska ligga. Det blir inte större än ca 35 kvadratmeter, så de vildaste (och mest romantiska) planerna har jag lagt åt sidan. Det blir istället en ganska konventionell plantering med krysslagda gångar som gränsar av kvarteren.

I ateljéträdgården, den med vattensork, åkersork och mördarsniglar, är det grönare nu än vad det varit på hela sommaren. Idag var det en sån där riktigt, riktigt härlig sensommardag då jag bara inte kunde förmå mig att gå in igen när jag släppt ut katterna. Jag har inga reserver för sådana här dagar. Det borde jag ha; något jobb som man kan ta med sig ut när man bara vill sitta och njuta av vinden och solen och ljuden och dofterna. Bara få vara utomhus, men ändå inte vara lat.

"Gamla" kryddlandet - det jag håller på att gräva upp och så småningom antagligen kommer att så igen.

En liten tripp söderut

Jag har varit på resande fot ett tag. För nöjes skull, inget jobb, bara turistande. Det var skönt.

Känns nästan lite exotiskt nu när jag tittar på bilderna, även fast det bara var till Skåne jag for.

Fasciation

Jag tjuvade mina tomater häromdagen och hittade detta märkliga "öra". På andra sidan sitter alla blad i en tät spiralform. Jag antar att det är fenomenet fasciation det är fråga om, men jag har aldrig sett det på en tomatplanta tidigare.

Fasciation kan drabba alla växter och är ganska vanligt på riddarsporrar och digitalis. Bland vedartade växter lär daphne och prunus vara speciellt drabbade. Det uppstår ofta när en tillväxtpunkt blir skadad av t.ex. insektsangrepp, frost, sniglar, eller att man handskats vårdslöst med plantan. Det kan också bero på ett genetiskt fel. Det är inte smittsamt, men man bör inte ta frön från plantor som haft det.

Det yttrar sig i att stjälken som växer ut ser ut att vara sammanfogad av flera stjälkar som vuxit ihop till en. Det ni ser nedan är en pumpaplanta. Det som ser ut som en blomma är i själva verket de nya bladen i toppen på rankan.

Blommorna kommer som vanligt för pumpa i bladfästena, men i täta "ringar" runt den breda stjälken. Den plattbreda stjälken är ett annat typiskt kännetecken.

Vill ni ser fler exempel på hur fasciation kan yttra sig på olika plantor är det bara att bildgoogla på ordet.