Egentligen finns det väl hur mycket som helst att göra ute i trädgården den här månaden, men i år har det mest blivit småpyssel. Som att ta sticklingar av ettåringar för att försöka övervintra dem inomhus, och att dela perenner för att få fler av dem.
Här är stickling av Cuphea, Cigarettglöd. Jag har ingen aning om ifall den går att övervintra, men varför inte prova. Alltid lär man sig något.

Sticklingar tar sig alltid så mycket bättre i små krukor. Man får vara där med vattenkannan hela tiden, men det lönar sig i längden, för rotsystemet utvecklas så mycket snabbare än i en stor kruka. Jag undrar varför?
Ute slog första frosten till för tio dagar sedan. Här nedan en rundvandring första morgonen med minusgrader. Pumpor och squash tål verkligen ingenting. Det var vemodigt att se det som dagen innan var en djungel av stora blad plötsligt förvandlat till bara rester av något...
Halloweenpumpan (som aldrig hann bilda några frukter) till vänster ovan, täckte upp flera kvadratmeter av gräsmattan. Nu sticker de svarta, förkrympta bladen upp bara som några underliga slags svampar. Och mikropumpan till höger - täta, ljusgröna buskar i grönsakslandet - ser plötsligt ut som skeletten av strandade urtidsfiskar.
Mikropumpans frukter har förvandlats till glas vänster bild nedan. Genomskinliga och sköra. Inte heller den hann jag skörda av. Däremot hann jag rädda några squasher. De har blivit soppor och ugnsbakade i veckan som gått.
Äppleår har det tack och lov inte varit i år. Förra året var det så mycket att det under en tid kändes som om vi inte gjorde annat än att räfsa äpplen och köra dem till sopstationen. (Våra egna komposter räckte inte till på långa vägar.) Men trots att det inte är äppleår så har vi så att det blir över. En hel del har jag använt när jag lagar mat. Haft i grytor och pannor, och även testat olika varianter av sallader. Men.. ja, jag vet inte... Jag tror det kan bli för mycket av det goda ibland. Eller?