lördag 6 februari 2010

Signature plants

Signature plants är ett uttryck man ofta stöter på i engelsk trädgårdslitteratur. Det är de där växterna som gör en trädgård speciell, som profilerar den, som man minns när man åkt därifrån. Det kan vara växter som upprepas på flera ställen i en trädgård och därigenom blir som ett stråk, en melodi. Det kan vara en växt med en speciell färg, kanske en röd vallmo i en annars helt gulblommande trädgård. Eller en böjd och knotig gammal tall som resten av trädgården har byggts upp omkring.
En signature plant är den växt du inte kan plocka bort om du vill behålla din trädgårds själ och uttryck.

Det här är min signature; läkemalva, Althaea Officinalis.


Denna vanliga, gamla läkeväxt gör hela min kryddträdgård. Jag kan inte tänka mig ett trädgårdsliv utan den. Skulle den försvinna skulle jag göra vad som helst för att få tillbaka den.

Den växer i utkanten av den lilla rektangelformiga yta som bildar min trädgård och är det första som möter dig när du "stiger in". Jag impulsköpte den för tiotalet år sedan och planterade den där det just då fanns plats, vilket råkade vara i en nygrävd rundel avsedd för jordärtskockor. Djupgrävd jord precis förbättrad med hela trädgårdskomposten.
Plantan stortrivdes.


Den verkar stortrivas fortfarande. Varje vår klipper jag ner den till marken, och varje höst är den två meter hög igen. Enligt växtbeskrivningen ska den inte bli två meter hög, snarare 100-120 cm. Men jag måste ha fått tag på något superexemplar.
På bilden nedan ser man plantan från andra sidan trädgården. Jag fotade stående på en bänk. Får ni ett grepp om hur maffig den är? Två meter hög berättade jag nyss. Då kan ni föreställa er omkretsen också. Och visst förstår ni varför nästan ingen som kommer och hälsar på mig kan låta bli att kommentera den?


Läkemalvan sprider sig inte särskilt mycket med frö. Med lite tur har jag någon ny planta varje år att gräva upp och ge bort. Man kan dela för att föröka den också, men det har jag inte haft lust att göra ännu.
Hela plantan går att använda om man vill. Allt på den är ätligt, utom själva stammarna. Blad och blommor kan användas i sallader. Rötterna kan kokas och ätas som grönsak. Roten kan också torkas och sedan pulveriseras, den ska ha sårläkande egenskaper och även vara bra mot hosta, slemlösande. Jag har min(a) plantor bara som prydnad. (Och så plockar jag blad varje år och lägger i växtpressen för att använda som bokmärken.)

*
Från en malva till en annan. Myskmalva, Malva moschata, är en annan favorit hos mig. Mest för att jag tycker att den är så mysig att plocka in i vas. Moschata betyder myskdoftande. Det låter tilltalande, men jag vet inte om jag har upptäckt någon speciellt utpräglad doft alls hos den. (Kanske är den en kvällsdoftare? Jag får smyga mig ut nån sommarnatt och undersöka saken närmare.)
Myskmalva sprider sig något mer med frö, men eftersom den hos mig inte är särskilt långlivad så är jag bara glad att det hela tiden kommer nya plantor. Den är också en sådan växt som gör sig bättre självsådd bland andra plantor, på oväntade ställen, än i ordnade grupper.


På bilderna visar jag den rosa varianten, även fast jag själv föredrar den vita. Men även rosa kan vara väldigt fint ibland. På bilden nedan en ung, självsådd planta som på sensommaren växer upp genom delvis nedvissnad björnrot.


Malva, malva, malva. Jag har två huvudintressen i mitt gröna rum. Det ena är kryddväxter. Det andra är nävor, geranium. Malvor passar fint ihop med båda. Så kanske är det inte konstigt att jag börjat bli så förtjust i dem?

Det här (nedan) är vad jag ska så i år, gråmalva, Lavatera thuringiaca. Har precis förstått att jag nog borde ha sått fröerna jag fick tag på i somras redan under hösten. Men vi får se hur det går med tidig vårsådd utomhus.
Det var en blåsig dag när jag skulle fotografera gråmalvan i Linnéträdgården i Uppsala, så bilden nedan är inte riktigt skarp. Jag visar den trots det, för man kan ändå ana vad det är som gör just gråmalvan så fullständigt underbar. På plantan finns samtidigt de stora, rosa blommorna, mängder av outslagna, klart blekgröna knoppar och så papperstunna fröhus i ljusbrunt. På håll ser hela plantan ut att glittra. Helt sagolik om man gillar den romantiska, lite gammeldags stilen. (Fast å andra sidan kan jag tänka mig att det går att göra riktigt, riktigt raffinerade arrangemang av gråmalva även i en modern trädgård!)


Har ni någon egen favoritmalva?
Och är det någon som funderat över sin egen signature plant? Jag är väldigt nyfiken, så berätta gärna. Eller om ni kanske till och med gör ett eget blogginlägg, skriv en rad så kan jag lägga en länk här. Om ni vill.

8 kommentarer:

  1. Att du var en Malva-samlare visste jag inte!
    Du har då verkligen lyckats med läkemalvan!!! Vilket praktexemplar!!!
    Jag köpte mej en för ett par år sedan, men den stod den sommaren, sen var den stendöd! Jättetrist! Men nu tror jag att jag förstår varför! Rabatten var nog helt enkelt för grund och dåligt dränerad ....eller så var det ett måndagsexemplar från Plantagen där jag köpte den! Väldigt vacker är den i alla fall! Kanske ska göra någon ny satsning...

    Jag har nog både myskmalva och gråmalva - rosa! Jag gräver och gräver men de vägrar flytta sej, utan kommer upp igen lika snällt, trots att jag grävt upp dem. De sorters malvorna har en tendens att ta över hela min trädgård kan man säja. Jag tog en reslig myskmalva från en tant en gång - den såg så vacker ut i hennes kompost och hos mej blev den fullständigt galen och förökade sej helt otroligt!!! Få se var den dyker upp i sommar..!!
    Jag håller verkligen med - malvor ÄR vackra!
    Jag tänker nog satsa mer på nävor denna sommar. Jag har EN, som jag ibland visat på bloggen. Har du några tips på nävor som blommar lite längre? Den jag har är oftast slut efter midsommar.
    Ha en fortsatt skön söndag! Här kom just solen fram...!

    SvaraRadera
  2. Det var sannerligen en imponernade pjäs, din läkemalva. Förstår att du är så förtjust i den.

    Själv har jag inte hittat min signature plant ännu. Tål att tänkas på.

    Rebecca

    SvaraRadera
  3. god afton kära iann..:)
    vad roligt att se å läsa detta om signaturväxt..
    så fin din signaturblomma är!! verkligen frodigt härlig:)
    läkemalvan ser enorm!! ut..:)
    min egen signatur.. hm.kan nog vara akeleja.som växer hos oss här överallt i massor..
    kraaamm

    SvaraRadera
  4. Din läkemalva är fenomenal, ett praktexemplar!
    Tjae...någon signature plant vet jag inte om jag har...har liksom gått igenom många faser i min trädgård...samlat på både det ena och det andra...nävor, hostor, gammaldags rosor, pioner mm. Jag gillar nog det mesta...får fundera vidare om det är någon speciell planta som folk inte glömmer.
    Ha en bra vecka,
    Lydia

    SvaraRadera
  5. Lisas torp:
    Hmm, jag samlar inte... men jag kanske skulle börja? ;-)
    Läkemalvan vill ha lite fuktig jord. Inte den typiska lätta, torra jorden som annars är vanlig i kryddland.
    Visst har jag tips på nävor. Geranium endressi, spansknäva, blommar till exempel över en längre period. Men annars tycker jag att du kan be om hjälp i plantskolan att plocka ut några sorter som kommer att passa hos dig. (Men spansknäva är det första jag tänker på.)

    Gullehexan:
    Vad vore en sommar utan akleja kan man undra? (Och de är ju också fenomenala på att ta för sig av jorden om de trivs, riktigt härliga illbattingar. :-))

    Lydias gröna fingrar:
    Detsamma till dig! :-)

    /IET

    SvaraRadera
  6. En riktig matrona, den där läkemalvan! Min står lite skuggigt och är inte lika stor, men vacker ändå.
    Jag tycker att växter ofta blir betydligt högre än vad som anges i böcker och på plantans etikett. Jag brukar tänka att det beror på att vi använder mycket stallgödsel i våra rabatter, men kanske är det så hos andra också? Vore intressant att veta vad det beror på i så fall.
    Må så Gott!
    Ester

    SvaraRadera
  7. Den borde jag också ha minsann.
    Jag har några unika sorter hos mig som jag inte kommer ihåg vad det heter. De är frosttåliga men har klarart sig i 3 år.
    Gillar malvor för att det blommar så länge.
    Skulle inte vilja vara utan dem.
    Men som sagt det får bli några nya under året.
    ha en bra dag
    Annika

    SvaraRadera
  8. Vilken läkemalva så maffig åh jag vill bara sitta där och nosa som Ferdinand. Det måste ju krylla av glada humlor runt den!?
    Vilken storlek, måste vara för att du grävt djup och gjort jorden mumsig och för att du älskar den.
    Malvor är ju så härligt. Vilka buketter man kan göra med dom. Som bara en i en liten vas eller massor i en balja.
    Kramar Marie:)

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...