lördag 11 september 2010

Odlingsrum

På en utflykt i slutet av juni hittade jag det här "ogräset" som jag tog hem och placerade på sticklingshyllan i mitt växthus. Det var omöjligt att se vad det skulle bli av grässtråna jag fann, men nu ser det ut som en ampellilja - eller vad tycker ni?

Ampellilja är en bra krukväxt. Den är inte farlig för katterna och den renar luften.

Så här växte den där jag fann den, i ett övergivet växthus:



Det är få saker som sätter i gång fantasin som att ströva runt i övergivna rum. Det här växthuset övergavs för bara två år sedan, men trots att krukor, vattenkannor och verktyg står kvar som om någon bara gått hem för lunch, så gör bristen på fukt och grönska att det känns som om det stått öde i 20 år eller mer.








Den förre hyresgästen avled plötsligt och sedan dess står huset tomt. Det är svårt att låta bli att fundera över vem han var, vad han odlade, hur han tänkte i sin verksamhet. Hela miljön är som ett minnesmärke över hur det var förr, då när det fungerade med småskalighet och allt inte nödvändigtvis behövde uppdateras hela tiden.


Vid ingången till personalrummet satt dessa sidor ur tidningen Allt om Trädgård upphäftade på väggen. Jag vet att sidorna kommer från Allt Om Trädgård för att jag själv minns just det här numret. Det hade ett stort reportage om konjaksfärgade blommor, konjaksfärgade irisar bland annat. Och de där konjaksfärgade pionerna på uppslaget överst i bild kommer jag nog aldrig glömma. Jag tror att året var 1995 eller 1996.


Anläggningen ligger vackert, nästan överjordiskt vackert tycker jag, vid en liten sjö i mitten av Sörmland. På bilden nedan syns personaldelen och den gamla skorstenen.


Jag tror att det odlades en del blommor för snitt också. Det finns fortfarande spår av odlingsbäddar men gräset har snabbt tagit tillbaka mark. De enda perenner som tillåtits att vara kvar av markägaren verkar vara pion och höstaster.

Det här var den sista gången jag träffade Lo, siberian husky. Hon var min brors hund, och eftersom jag inte har haft egen hund på tio år så kändes det alltid som om Lo lite var en del av min familj också. Hon fick en stroke för tre veckor sedan och sedan var det slut. Hon skulle ha fyllt 16 nu i höst. Det känns helt rätt att sista bilden av henne ska vara så här, i solen och grönskan.

*
Om man är intresserad av gamla växthus och orangerier med kulturhistoriskt värde så har länsstyrelsen Södermanland ett fantastiskt material. Titta här, och missa inte att klicka upp någon av länkarna på sidan!

*
En annan typ av odlingsrum finns på Sommarsalongen Ulriksdal, där 19 stycken idéträdgårdar funnits uppbyggda under hela sommaren. I morgon, söndag den 12 september är sista chansen att se dem. Då finns också chansen att vinna ett Victorian Villa växthus från Vansta Trädgård. Så har man inte varit på Sommarsalongen ännu kanske man ska passa på i morgon...

Bild hämtad från Vansta Trädgårds hemsida.

Öppettider Sommarsalongen se här.

16 kommentarer:

  1. Så fint inlägg!!! Det var spännande att få följa med på en tur inne i växthuset. Det är sorgligt att tiden förändras just när det gäller småskaligheten. Jag minns också den där artikeln. Jag har sparat den, klippt ut den och satt den i en pärm. Vissa bilder minns man för alltid. Vilken underbar bild på din brors hund.
    Ha det gott
    Carina

    SvaraRadera
  2. Ja den fina bilden på din brors hund är ett väldigt fint min att spara så nära hjärtat du kan.
    Blir lite bedrövad när jag ser att växthuset är alldeles övergivet, samtidigt som jag inte kan låta bli att tänka precis som du *att hur tänkte han, tyckte han om det han gjorde mm*
    Så fina bilder du har tagit och vad bra att du tog med dig en bit hem för att låta växten få växa i lugn och ro.
    Jo det verkar ju vara en ampellilja.
    Den AoT måste jag ha missat för jag älskar ju pioner då den bilden borde ha fastnat i mitt inre.
    Kramar:)

    SvaraRadera
  3. Hej Iann!

    Fascinerande bilder från det övergivna växthuset! Vackert och vemodigt på samma gång. Den där gamla dörren(?) som skymtar i högerkanten på bild 7 i ditt inlägg skulle jag behöva! Vad kommer att hända med växthuset, vet du det?

    SvaraRadera
  4. Ett övergivet växthus, så spännande!

    Lilla Lo, så vackert, så sorgligt.

    SvaraRadera
  5. Fint inlägg, verkligen! Övergivna platser är spännande, sätter i gång fantasin och tankarna. Kaktusen liknar någon slags varelse..
    Så fin din brors hund Lo var, och förstår att du tycker speciellt om den bilden.
    ha en bra vecka!

    SvaraRadera
  6. Det är något oerhört sorgligt med övergivna odlarmödor. Men, storskalighet har sitt pris. Undrar hur många år av knappa inkomster som föregick nedläggningen?
    Ha det gott!
    /Ruben

    SvaraRadera
  7. Trädgårdsdrömmar:
    Tack Carina! :-)
    Köpte du något med inspiration av artikeln? Jag lyckades hitta iris i rätt färg, men det var tji att få den att blomma.

    Marie/Tekla Maräng:
    De husvilla krukväxternas beskyddarinna, thats me. ;-)

    Laila:
    Jag tror inte att växthuset kommer att monteras ner än på ett tag. Om jag är rätt underrättad så ingår det så att säga i hyran av en tjänstebostad, men det finns inget krav på hyresgästen att driva det som ett växthus.

    Saxat från länets växthus/orangeri inventering:

    Växthuset är värdefullt enligt följande kriterier ur kulturhistorisk synvinkel: Dokumentvärde: Teknik- och industrihistoriskt värde (skorstenen). Upplevelsevärde: miljöskapande värde, kontinuitetsvärde. Förstärkande,
    övergripande motiv: autenticitet/äkthet, pedagogiskt värde/tydlighet, sällsynthet. Växthuset tillmäts särskilt kulturhistoriskt värde (Grupp I)

    Sophia:
    Jag var tvungen att ta på kaktusen för att förvissa mig om att den inte andades. Den såg ut som en stor ödla som låg och sov under glaset.

    /IET

    SvaraRadera
  8. Hej!
    Vilket äventyr... bilderna är så talande och jag hade mer än gärna gått med dig där.
    Ogräs... hi hi
    Tack för kramen här kommer en till dig.
    Kram
    Annika

    SvaraRadera
  9. Åh, du, det där växthuset är ju rena drömmen. Tänk om det gick att flytta hem till mig! I mina nuvarande hemtrakter är det väldigt ont om växthus över huvudtaget, om det inte odlas tomater i dem eller i mindre skala i villaträdgårdar.
    Ha de gott. Catarina

    SvaraRadera
  10. Fantastiskt inlägg och vilket artikeluppslag, sälj in det till Allt om Trädgård. "Övergivna odlingsrum". Önskar det var min idé, den är strålande! Hade verkligen älskat att läsa och framförallt se vackra bilder, som dina, från övergivna växthus. Ja, lite som han som besöker och fotar övergivna platser i Sverige. Det hade brutit AoT ibland ganska enahanda innehåll.
    /U

    SvaraRadera
  11. Vilket underbart växthus o precis som du skriver. Känns som tiden stått stilla...

    Lo var verkligen vacker. Har också en gång haft en siberian... Men tacksamma måste ni vara för att hon ändå fått vara med så länge...

    Måste kika in i din länk, verkar finnas mängder med små pärlor här i våra krokar :).

    kram

    SvaraRadera
  12. Vilket vackert läge på det gamla övergivna växthuset...så synd att småskaligheten i såna här sammanhang försvinner mer och mer.

    Bilden av din brors hund är så vacker. Imponerande att den nästan blev 16 år, det är ju en stor hundras.

    SvaraRadera
  13. Cat;
    Hmm, tänk det har jag aldrig tänkt på, att det är ont om växthus i Småland. Undrar vad det beror på?

    Joakim:
    Joakim som i Rudolph? Ja... syns knappt att de är tagna i ISO 1600 när de är i den här storleken... (?)

    Utblickaren:
    Men... det ÄR ju din idé...? Jag har inte tänkt längre än till att lägga ut bilderna här... ;-)
    Hör av dig om du byter yrke och bli agent. Jag kan bli din första klient. (Eller vad kallar man agenternas skyddslingar?)

    Dubbelörn:
    Hon var frisk i hela sitt liv också. Döv sista året men annars inte ett fel. Och alltid glad. En hund som alltid kommer att finnas kvar i sinnet.

    Christina:
    Som jag svarade Dubbelörn ovan; frisk och glad var hon också. En otroligt trevlig hund som lämnar stor saknad efter sig. :-(

    /IET

    SvaraRadera
  14. Vackert! Melankoliskt.

    Huskyn är väl en spets, och spetsar är ju en gammal, ursprunglig ras. Då blir de väl rätt gamla. Lilla Vovvi.

    Vill du fortfarande ha ett regn?

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...