Uppåttjack, felköp och tillfälligheter

Dagens humörhöjare; tårta med hallon och röda vinbär.

Förra årets felköp; Echinacea 'Sundown'. Jag har inte mycket färg i min trädgård. Och jag har väldigt få saker som blommar hög/sensommar. Så i augusti förra året inhandlades denna solhatt för att ändra på det. Och visst, jag tycker fortfarande att den är både söt och vacker, och det är en intressant färg på blommorna, men den passar inte in någonstans, hos mig.

Ett Tillfällighetsland - det har vi väl alla? Det där stället där man sätter ner sånt som man inte vet var man ska göra av. Impulsköpen, plantorna som blev över, saker man delat. Så här ser det ut vid stugan:

Egentligen ska det bara växa gräs och bambu i den här lilla rundeln, men det fanns ju lite bar jord över eftersom gräsen var små ännu, och nu växer här allt möjligt. Inte särskilt diskreta stockrosor tillexempel. Och ett par självuppdragna nävor (vars frö jag knyckte hemma hos Allt om Trädgårds förra chefredaktör Bettan Andersson), höstanemon, fel-solhatten, primula och gräset 'Karl Foerster' som jag köpte som liten, liten planta i en privatträdgård förra sommaren (vuxit rätt bra på ett år - tycker ni inte?). En doftschersmin och sommarrudbeckior som nog inte hinner gå i blom. Pärlhavre växer här också, och på försommaren blommade violkungsljus och i våras flocktulpaner. Allt i en rundel som mäter 120 cm tvärs över.

Måste förstora nu. Jag behöver plats för mer tillfälligheter.

Ser ni bambun nere i vänstra hörnet? Den står tredje sommaren nu och är märkt Bergbambu 'Jumbo', 2-3 m. Den är fortfarande 50-60 cm hög precis som när jag köpte den. Är det någon mer än jag som tror att plantan är felmärkt? Den får nya grenar, växer på bredden alltså, men inte ett dugg på höjden.

Dagbok

En bild från en kväll i förra veckan. Jag sitter ute i skuggan med katterna och en kopp kaffe efter maten. Det är så här jag njutit av sommaren den senaste månaden. Dagarna har mest varit en plåga, trettiogradig värme är inte min grej.

Bilden är tagen i sorkträdgården vid ateljén utanför Stockholm. För att vara så torrt (vi har inte haft en droppe regn på åtminstone en månad) så är det ändå förvånansvärt frodigt. På andra sidan huset, mot sydväst, är gräsmattorna gulbruna, och det är inte många gröna grässtrån man ser.

Här i trädgården undviker jag att vattna så långt det bara är möjligt. Det som får vatten är krukor och växthuset förstås. Det enda som har haft det synligt svårt att krisslan och stormhatten. Resten har klarat sig fint.

I fredags kom så äntligen regn och svalare väder. Två dagar i rad med bara 20 grader i skuggan. Jag fick en sån energi att jag hann med mer på en helg än på de senaste tre veckorna totalt.

Det började med något så enkelt som att jag skulle gräva upp en planta för att dela att ta med till en kompis. Men huh vilken chock jag fick. Den var helt tom under.

Visst står jag varje dag och förfäras över nya sorkhål, och irriterar mig på de enorma jordhögarna de krafsar upp som fullständigt begraver mindre växter, men när det är så grönt och fint i landen så är det svårt att se hur illa det verkligen är.

Jag fick nån rädda-vad-som-räddas-kan-panik, och en hel dag stod jag bara och grävde upp plantor som jag verkligen vill ha kvar. Det var inte en enda planta som hade ett normalt rotsystem, en normal rotklump. Allt var bara tomt under. Här nedan potentillan som jag visade bilder på för ett par veckor sedan.

Jag ser ju själv på bilderna att det inte riktigt framgår hur illa det är, men tänk er att det rotsystem som är kvar på plantan är som en stor, torr koblaffa. Platt alltså. Det mesta av det jag grävde upp hade en jordklump som var ganska precis två fingrar bred på höjden.

Jag fattar inte hur växterna kan överleva. I den här torkan dessutom!

Nå, det mesta av det jag grävt upp har jag delat i flera plantor, och sen satt i krukor. Med lite tur ska jag kunna plantera ut det som klarar denna omilda behandling redan i höst.

En annan sak jag sysselsatt mig med de senaste dagarna är att kruka om alla sticklingar från kryddväxter jag tog i våras. Salvia, lavendel, åbrodd. Plantor jag vill ha många av. Många, många krukor att vattna just nu alltså.

I den andra trädgården, där jag inte har några större sorkproblem (ta i trä), och inte så värst många mördarsniglar heller (ännu), där har vi kunnat skörda det första i grönsakslandet. Vaxbönor och sommarsquash. Det var det enda som fick plats i år. Påsarna med majrovor, olikfärgade morötter, kålrabbi och olika sorters rödbetor ligger orörda. Och så här med facit i hand så var det väl tur det. Trots att vi vattnat ordentligt en gång i veckan så är jag tveksam till om sådd på friland hade lyckats i år. Inte med den kompakta lerjorden som grönsakslandet fortfarande består av. Jag fick inte ens ner spaden för att dra upp lite ogräs när det var som torrast. Jorden är som betong. Men squashen växer jättebra. Och bönorna är inte stora, men riktigt, riktigt goda.

Insektssurr

I lavendeln sitter det hela klungor av humlor och sover på kvällarna. Och i stockrosorna blir de som tokiga och surrar runt så att frömjölet skvätter om blommorna, man ser hur det dammar på långt håll.

I kungsmyntan fladdrar vinbärsfuchsar och i vedboden bor det getingar i ett stort getingbo i två våningar.

Och i den bleka lavendeln, som lagt sig att vila i timjanen efter regnet, satt det här odjuret idag.

Vad är det för något? Han ser ut som en nyfödd kattunge med den våta, rufsiga pälsen.

"Är det ett vildbi så är han nog from" sa maken.

Jag är inte övertygad...

Skördetider

Lavendeln blommar för fullt och i omgångar. Jag har tre olika sorter som avlöser varandra så att tiden jag kan skörda blommor förlängs. (Vad lyxigt det låter med "jag har tre olika sorter"; av den ena sorten har jag bara en enda buske, av de andra fem, sex buskar vardera, så min lavendelodling är i själva verket väldigt blygsam.)

Vad jag gör med lavendeln? Åh, det varierar från år till år, men jag brukar alltid se till att jag har till doftpåsar och till min speciella kryddblandning till lamm- och fläskkött.

I år har jag suttit om kvällarna och flätat doftflaskor. Jag har letat förtvivlat efter en steg-för-steg instruktion som jag ritat en gång, men jag börjar misstänka att bilden aldrig blev publicerad och ligger i någon av mina lådor märkta "skisser". Och de har jag inte tid att gå igenom nu. Men jag hittade doftflaskor på en annan blogg och vill ni se hur de ser ut färdiga och få chansen att vinna en så hälsa på hos C - De-sign.

Jag känner mig alltid lycklig när jag får skörda från mitt kryddland och göra saker av skörden, men ett extra lyckorus får jag när jag kan sitta i lugn och ro och se ett riktigt bra hantverk växa i mina händer. Handarbete fungerar meditativt för mig också. Jag gillar att sitta i mina penséer.

Sitta i sina penséer. Det uttrycket kommer från franskan och betyder ungefär "vara försjunken i tankar". Vi har använt det en hel del de senaste månaderna, för det är inte bara jag som gillar att sitta i mina penséer. Även Tusselura gillar nämligen att sitta - eller stå - i mina penséer.

"Var är Tusseline då?" "Har du kollat ute? Hon sitter väl i sina penséer som vanligt."

Penséerna på bilden hamnade på komposten i förrgår. De har stått fina ända sedan den 5 april, men nu hade de lagt sig av den hårda blåsten i förra veckan. Jag sådde lite plocksallat i krukan istället. Sallat vågar jag inte så på friland, jag kan inte tänka mig att sniglarna lämnar den fred.

På fröpåsen stod det att det skulle ta 10-20 dagar för sallaten att gro, men dundervädret vi har fick den att gro på 30 timmar. (Nu gäller det bara att skydda den från katten... )

Mer om uttrycket sitta i sina penséer finner du här.

Solöga

Det här är sommarkväll utomhus för mig; solöga.

Ansjovisfiléer, äggula, gul lök, rödbetor, persilja. Hacka alla ingredienser utom äggulan. Lägg upp som på bilden; ansjovis närmast gulan, gul lök, rödbeta och ytterst persilja. Servera med mörkt bröd och öl.

Digitalis mertonensis

Favorit just nu, röd fingerborgsblomma. På engelska kallas den strawberry foxglove. Jag gillar det namnet bättre, det går ju nästan att smaka på...

Kan inte annat än att rekommendera den här godingen. Plantorna är täta och fina och ranglar inte iväg, och blommornas färg är sagolik. Nästan lite mättat gammelrosa. I kvällsolen får de en ännu varmare färgton, med lite aprikosa inslag.

Och titta nära; den är alldeles ovanligt luden. Ofta när man kikar in sitter det små, små flygfän där inne och sprattlar frömjöl i skägget.

Jag har suttit och ritat jordgubbsdigitalis hela veckan. Det blir så ibland när jag blir kär i något; jag kan inte sluta.

Illustration gjord i photoshop. ©iann eklund tinbäck 2010

Sommarblommor

Själv brukar jag inte ha plats för sommarblommor i rabatterna, men jag gillar att titta på planteringarna i parker och andra offentliga rum. Den här illustrationen gjordes till boken Trädgårdsskolan, Eva Hernbäck, Bokförlaget Prisma. Den illustrerar en sommarrabatt.

Idén till bilden fick jag från planteringar i Katrineholm där rosenskära samsas med rosa och röd flitig lisa, och stor- och småblommande petunia i mörkt cerise och lavendellila.

Fördelen med att vara illustratör är att man kan ändra litet på verkligheten, göra den mer som man själv vill ha den. Så för att ge kombinationen det lilla extra satte jag in palettblad (blomsternässla) också.

Akvarell till Trädgårdsskolan av Eva Hernbäck, Bokförlaget Prisma.

I år sådde jag rosenskära för att ha i kruka och fylla på tomrum där sorken gått fram i kryddlandet. Det var en påse med blandade färger, vita och ljus- och mörkrosa. I krukorna på uteplatsen hoppades jag på tur och att rosenskärorna jag planterade skulle blomma i ljus-eller mörkrosa - det skulle bli mest flashigt ihop med de andra växterna. Rent teoretiskt borde det ju vara 66% chans att de skulle göra det. Men alla fyra plantorna har en efter en slagit ut i vitt. Säkert kan man även räkna ut hur stor chansen är att det skulle hända, men jag nöjer mig med att konstatera att jag ibland verkligen har maximal otur.

Egentligen föredrar jag vita rosenskäror. Det är väl det som gör det hela så ironiskt.

Tecknarens Trädgårdsbok

Storstädning i ateljén! Slut på förlaget, men ett par kartonger finns kvar hemma hos mig. Tecknarens trädgårdsbok utgiven 2001 på Prisma.

Boken är rikt illustrerad med teckningar och fotografier. Storlek 17,5 x 25 cm. 156 sidor. Skyddsomslag. Växtporträtt, odling och trädgårdsidéer. Och så några recept förstås.

Kontakta mig genom att skicka ett mejl till adressen som finns under fotot på mig här längst upp till vänster på sidan. Skriv hur många ex. du vill köpa och ditt namn och adress. När du har betalat - jag kommer att mejla tillbaka med inbetalningsinformation - så skickar jag boken omgående med ekonomibrev.

Pris: 75 kr plus porto = 120 kronor

Brokfingerört

Jag blev så glad idag när jag hittade en planta av brokfingerörtern 'Monsieur Rouillard' som klarat sig undan sorken. Jag hade flera plantor (som jag dragit opp från frö), men de har inte synts till på ett par år. Skam den som ger sig tänkte den väl, och tog nya tag denna - än så länge - regnfattiga sommar.

Den är tjusigast så här, tycker jag, innan blommorna riktigt öppnat sig. Ibland dyker det upp enstaka gula stråk i det mörkröda.

Bladen påminner en del om smultronblad, och jag hade den samplanterad med just revande smultron. Jag har fortfarande inte kunnat bestämma mig för om jag tycker att det var en lyckad eller mindre lyckad kombination.

Allt händer så fort nu, jag hinner inte med. Inlägg jag tänkte göra - men inte hann - för tre, fyra, fem dagar sedan, känns redan som om de passerat bäst före datum. Men är trädgård en färskvara...?