Apotekarros

Ska man bara ha en ros i sin örtagård så måste det nästan bli denna, Rosa officinalis, apotekarros. Det är den äldsta av de bevarade gallicarosorna och kan spåras tillbaka till 1310. Möjligtvis är den ännu äldre. Gallicarosor var de första rosor som odlades utanför Kina.

Apotekarrosen blir ca 1 meter hög och bred, har ett tätt växtsätt och den blommar i slutet av juni till slutet av juli. Blomfärgen beskrivs som karmosinröd. (Jag vet att färgbeskrivningen på rosor har ett eget språk, men en illustratör kallar inte den här färgen för karmosinröd.)

Bladfärgen är grön till mörkgrön och nya skott har en attraktiv ljusare nyans.

Det är en lättodlad ros som även trivs på torra jordar, men den kan ibland angripas kraftigt av mjöldagg. Ett fint sätt att odla den är som centerpiece. Bilden nedan är från Julitas kvartersindelade örtagård, där rosen ensam tronar i mittrundeln.

Jag fick min ros i present av svärfar. En lycklig omständighet gjorde att han vid ett besök i Ulriksdals Slottsträdgård slog sig i slang med trädgårdsmästaren Magnus, som talade sig så varm för apotekaren att svärfar bara inte kunde låta bli att ta med sig en därifrån.

Apotekarrosen är alla salvor och parfymers moder. Rosornas ros om man vill göra rosengelé och rosenvatten. Det ni.

I väntan på att mitt eget kvartersindelade kryddland skulle bli klart har den stackars apotekaren stått jordslagen i krusbärslandet. Snö och harar har gått hårt åt den två vintrar i rad. Men i våras hittade jag äntligen en plats för den - även om det inte blev som centerpiece i kryddlandet. Och äntligen blev jag belönad med de första blommorna. Klåfingrig som jag är plockade jag genast av hälften och lade på tork. Och vet ni, det är precis så fantastiskt som jag hoppades - kronbladen doftar nästan lika mycket i torrt tillstånd som de gjorde på busken. Wow!

Vad ska jag göra med bladen då? Sju blommor blev i torrt tillstånd ungefär två matskedar. Det räcker inte till några excesser med andra ord. Men en liten doftpåse till linneskåpet kan det nog bli.

Och så ett litet tork-tips till dem som inte är vana vid att torka kryddor och blomblad.

Bästa resultat får man om man lossar kronbladen från sina fästen och brer ut dem luftigt på en torkbricka eller tidningspapper. Torktiden kan variera mellan en och tre veckor. Det beror på hur tjocka bladen man vill torka är. Luftfuktigheten påverkar också. På en torr plats går det snabbare.

När bladen känns torra lägger man dem i en glasburk med lock tills man ska använda dem. Det för att inte de flyktiga oljorna ska förfaras. Men för att få bästa resultat ska man alltid lägga med litet papper i burken innan man stänger locket. Även om kronbladen känns helt torra är det inte säkert att de är det. En bit tidningspapper i burken suger upp eventuell fukt och hindrar bladen från att ruttna om de fortfarande skulle vara lite för fuktiga.

Och så slutligen en undran; är det någon som kan tipsa mig om en kläng- eller klätterros som skulle passa fint i utkanten av kryddlandet? Inte för stor, men den får gärna breda ut sig, om den håller sig till ett fontänartat växtsätt så att jag har kvar odlingsyta på marken. Eller en klättrare att leda upp i båge eller portal? Gärna en ros med intressant historia. Och färgen... gärna lite dov, kanske till och med mörk.

Röd rosenknoppspelargon

Jag visade bilder på den förra sommaren också, men jag kan inte låta bli att upprepa mig. Den är så himla fiiin. Varje enskild blomma är som en perfekt röd ros i miniatyr, och tillsammans ser de ut som en liten välbunden bukett.

När jag planterade om och "friserade" mina pelargoner i februari/mars blommade rosenknoppen redan, och jag klippte inte alls så hårt som jag brukar. Den är således ganska tanig nu. Det stör mig inte alls, pelargoner som inte är så hårt beskurna ser mer ut som pelargonerna på bilder från seklets början. Romantiskt och gammeldags. Men problemet är förstås att de tar upp väldigt stor plats. Den här får inte plats på fönsterbrädan inne längre, och ute på verandan där den står nu funkar snart inte heller. Den brer ut sig så att den redan en gång vält och hamnat på golvet.

Älskar den. (Och det är därför jag inte har flyttat den utomhus; jag tycker om att ha den bredvid mig när jag sitter på verandan och jobbar.)

Och Tussen i sin favoritstol.

Jag har ägnat några timmar i veckan åt att gräva nytt för att få ner mer perenner i jorden. Panikplanteringar. Jag har haft alldeles för mycket stående i krukor, sådant som jag grävt upp i "gamla" trädgården. Och i den här värmen och vattenbristen slokar det ganska ordentligt i alla krukor. Har faktiskt fått ner det mesta av det som vuxit i krukor nu, och trots att det är alldeles på tok för tätt planterat så hoppas jag att växterna åtminstone har sin överlevnad någorlunda tryggad nu.

Trots att det fortfarande inte regnat, och jag enligt ståndfast princip försöker att undvika vattna så långt det bara är möjligt, så växer de fleråriga örter som etablerat sig som ogräs i år. Allt blommar tidigare och är högre än någonsin. Dragonen är en meter hög. Kungsmyntorna - som jag brukar använda för att stödja upp höga ängsnävor - är så höga att de lagt sig ner de också. Jag var tvungen att klippa ner flera av dem nu i veckan. Eftersom jag också klippte ner ängsnävorna som blommat klart så är det för närvarande ganska tomt i rabatten. Men det är ett problem jag brottats med i flera år eftersom jag har så många nävor som blommar just i juni och sedan inte mer. Letar fortfarande efter det perfekta sällskapet.

I det före detta kryddlandet, som nu är tillfällighetsrabatten nummer ett, växer även sallat i år. Det finns ingen som helst tanke bakom det, utan beror bara på att det råkade finnas plats just där när min man hittade två öppnade påsar frön som inte var tömda. Sparrissallat och plocksallat samsas alltså med pimpinell, piplök och kungsmynta. Man kan plocka alla ingridienserna till grönsalladen på samma plats - även det kryddgröna. Ganska praktiskt när det regnar (om det nu kunde göra det någon gång!) att bara kila ut och snabbt få ihop det man behöver till middagen.

Fin sommar-kombo

Jag är väldigt glad att det blivit lite svalare ute, har inte orkat göra någonting under en veckas tid. Jag vet ju att man ska vara glad att det är varmt och skönt - och inte 24 minusgrader - men har man fjorton saker på gång i trädgården, varav nästan allihopa inkluderar grävning i någon form, då tycker man att 15-20 plus är ganska lagom. Kan det bara komma en rejäl regnskur också så är livet snudd på perfekt tror jag.

Trots finfint väder har det inte blivit mycket trädgårdsarbete idag. Allt jag har gjort är att plantera några perenner och att så ett par rader ny sallat.

Den här färgstarka kombinationen såg jag på Julita idag. Något att korpa till nästa år tror jag.

Jättegod sallad

Vet inte hur det är med er, men här frossar jag i gröna sallader just nu. En ny kvällsfavorit som tillbehör till varmrätt är följande:

Blandade sallatssorter efter smak, en stor näve (ca en halv dl per person) lika delar finhackad mynta och persilja. Dressing gjord av Julita rapsolja och nypressad citronsaft. Avsluta med några tag Roasted Cumin & Pepper över salladen. (Och garnera för all del gärna med vackra blommor från kryddlandet.)

Hoppsan! Jag fick visst besök mitt i fotograferandet.

Ljusa Långben kallar vi den här kotten. Hon/han kommer varje kväll nu, och är till skillnad från de andra två som också besöker oss väldigt tam. Så tam att det är rent omöjligt att bli av med den innan den fått mat. :-)

Jag var hård mot den i början "Gå och ät sniglar och snäckor! Av mig får du inget!" Men, vet ni hur svårt det är att få något gjort när man har en igelkott som följer efter en vart man går? Man känner sig kolossalt smickrad förstås, men efter någon halvtimma blir det lätt overkligt att ha en taggig skugga. Nu får den lite kattmat när den kommer. Den äter från handen också. Men klappar man på den spottar den. "Pffttchh" låter det.

Röd kalksten

Det här är inte hemma hos mig, utan hos min svägerska. De hade precis avslutat uppfräschningen av sitt lilla kryddkvarter när vi var och hälsade på i början av veckan.

Det brukar sägas att man ska använda traktens egna material när man jobbar med en naturnära tomt. Det här är precis på kanten av Kinnekulle, Västergötland, och i trädgården är det flera projekt på gång som utnyttjar traktens kalksten. Här i form av rött grus vilket omgärdar kryddlådorna.

Man ser verkligen hur fint gruset smälter in i omgivningen. Trots att det är en så formell anläggning ser det ut som om kryddgården alltid har legat på plats just där.

I bilden nedan ser man också hur välgörande rödbladiga träd kan vara som fond ibland. Trädets mörka silhuett gör så att häcken av vinbärsbuskar tecknar ut, och får även gräsmattan att öka i lyster. Och se hur fint den blåvioletta stäppsalvian fångar upp trädets röda dunkel. Det är stäppsalvian som håller kvar intresset och hindrar blicken från att vandra iväg till de omgivande åkrarna.

Från kryddgården hade man utsikt över 41 vindkraftverk (sade man mig), men i bilden nedan är det Husaby kyrka som skymtar på andra sidan åkern.

Mina sju i år...

... och en god fortsättning på midsommaraftonens kväll!

Överblivet

Det står en del krukor kvar i växthuset som jag inte hunnit få ut och ner i jorden. Bland annat några rangliga, men blommande, dahlior. Jag känner mig nästan hypnotiserad av dem, kan inte låta bli att gå och titta på dem flera gånger dagligen. Färgerna, schatteringarna i kronbladen, vecken i varje enskilt blad.

Och så baksidorna. Det är så raffinerat sammansatt alltsammans att man blir helt matt av beundran.

Veckans vego

Lycka kan vara många saker, en av dem är att "plocka" ingredienser till middagen från sin egen trädgård. Idag fyllde jag korgen med grönsallat, tagetesblommor, basilika och den gode Henriks målla. Det blev en filodegspaj med grönsallad.

Jag tänkte att jag skulle dela med mig av receptet eftersom det är så ruggigt användbart. Man kan ändra ingredienser allt efter säsong och smak, men grunden lyder så här:

Ett halvt paket filodeg (125 g)

1 paket fetaost

1 liten burk soltorkad tomat i olja

100-200 g färsk spenat

2 ägg

Gör så här:

Sätt ugnen på 180 grader.

Koka upp några matskedar vatten och lägg spenaten i det kokande vattnet. Låt den sjuda tills den precis slaknat. Låt spenaten rinna av i durkslag några minuter. Krama försiktigt ur den så att det mesta av vätskan försvinner. Hacka spenaten.

Hacka de soltorkade tomaterna grovt. Obs! Spara oljan!

Smula fetaosten i en bunke. Blanda väl med tomaterna, spenaten och äggen. Smaksätt med lite nymald svartpeppar.

Öppna filodegspaketet och lägg arken mellan två fuktiga handdukar så att de inte torkar.

Ta ett ark filodeg och pensla det tunt med olja från tomaterna.

Lägg filoarket med den oljiga sidan neråt i en kakform med löstagbar botten. Det ska täcka botten och gå upp över sidorna på kakformen. En del av filoarket kommer förmodligen att hänga utanför formen. Så ska det vara just i detta läge.

Ta ett nytt ark filodeg, pensla det med tomatolja och lägg även det i kakformen med den oljiga sidan ned. Lägg filoarken lite i omlott om det behövs. Fyra, fem lager filodeg brukar bli lagom tjockt.

Häll tomat/ägg/spenat/ostblandningen i formen och bred ut den jämnt över botten. Pensla ett sista ark filodeg med olja, vik det dubbelt och lägg det över fyllningen. Vik sedan ner filodegen som hänger över kakformens kanter så att de sluter till över pajens fyllning längs kakformens kant (se bilden ovan).

Grädda i nedre delen av ugnen ca 25-30 minuter, eller tills pajen fått fin, gyllene färg.

Låt svalna några minuter, ta pajen ur formen. Servera med grönsallat.

Receptet kanske verkar lite invecklat när man läser det, men det går i själva verket snabbare att laga än en vanlig matpaj gjord på deg.

Fetaosten kan bytas ut mot annan riven ost. Spenaten bytas ut mot målla, mangold, nässlor - vad man vill. Man kan göra pajen mer mättande genom att ha i hackade nötter eller frön.

Det man sår får man skörda. Plocksallat är ett bra exempel på något man normalt inte kan misslyckas med. Har man inte en egen jordplätt att så i, så kan man åtminstone återanvända sallatsplantan i kruka från mataffären. När alla sallatsbladen är avplockade tar man upp plantan ur den lilla, svarta plastkrukan och planterar den i en större kruka med plantjord. Sätt krukan på balkongen eller i ett soligt fönster och vattna då och då. Någon vecka senare kan man skörda en ny omgång. Plockar man blad kontinuerligt kan sallaten komma med nya blad i en månad. Ibland längre.

I filodegspajens grundrecept används färsk spenat. Jag har den gode Henriks målla i min trädgård, så jag använde den istället idag. Den gode Henrik kallas ibland även lungrot, lungmålla och Stolt Henrik. Gode Henrik är en flerårig växt till skillnad från släktingen svinmålla, som också den är ätbar (och god!). Henrik kan ätas rå också. Då plockar man sidoskotten, eller späda blad, och strimlar till sallader. Mållor var förr vanliga i odling. De är ett billigt och lättodlat alternativ till spenat också idag. De trivs på näringsrik jord.

Trevliga kombos (del II)

Idag fler kombinationer som jag gläds åt just nu. Nedan fänrikshjärta i sällskap av strutbräken. Fänrikshjärta är den av fjolårets nyinköpta perenner som jag har uppskattat mest. Det fanns inte en dag förra sommaren som jag inte gick och tittade på den. Verkar bli samma sak i år; jag kan bara inte hålla mig ifrån den mörka hörnan där den lyser upp dunklet. Och vad plantan brett ut sig på ett år!

Nedan rosa förgätmigej som växer upp genom en nävas (tror det är Brookside) blad. Superromantiskt.

Jag har ledig långhelg med betoning på ledig. Jag tänker bara göra vad som faller mig in i fyra dagar. Idag föll det mig in att måla en spaljé och drivbänken. Och plantera en del perenner, och hemuppdrivna ettåringar som blir utfyllnad i gräsrabatten som fortfarande är lite gles. Nu har vi precis tagit bort stygnen på nykastrerade Donna-katten. En nykastrerad katt kan öka sin kroppsvikt med 30% på två månader. Om Donna vore en människa på 60 kilo skulle hon alltså öka till 90 kg. På två månader. Kan förstå att veterinären uppmanar en att väga katten regelbundet närmsta tiden efter kastreringen och hålla koll på matintaget.

Samla frön

Samla frön kan man göra redan nu om man vill.

Av vintergäck till exempel.