måndag 25 januari 2010

Bröllopsyra

Idag har Med fingrarna i (j)orden inspirerat till mitt inlägg. Det handlade bland annat om bröllopsyran som börjar råda i landet, och hur den påverkar utbudet även hos trädgårdsbranschen. Med anledning av kronprinsessans bröllop lanserar Weibulls ett svensk sommar bukett-kit (fröer, etiketter, planterskopa och satinband att binda med) och buketten som presenteras på pressmaterialet för onekligen tankarna till en brudbukett.

Med fingrarna i (j)orden började fundera på sin egen brudbukett. Och så gör jag även jag.
Min brudbukett blev nämligen inte alls så som jag hade planerat den. Meningen var att den skulle se ut som buketten på bilden nedan. Massor av luktärter i blandade färger.

Fotot är taget av min kamrat Anna precis efter att bröllopstårtan blivit uppäten.

Men luktärter framför prästen blev det inte, nej. Den blivande maken hade helt glömt av att det var han som skulle fixa just den saken. Så två timmar innan vi skulle åka på bröllopsdagens morgon försvann han ut på stan med något desperat i blicken. Tjugo minuter innan vi skulle åka kom han hem igen. Den nionde blomsteraffären han var inne i hade förbarmat sig över honom och bundit ihop en "tårta" med ledning av hans beskrivning av min klänning. Det var illskära smårosor, blåklint och prästkragar, allting hårt ihopsnört och placerat på ett "tårtfat" med spetskant i plast. Grällt, okänsligt och så opersonligt att jag var tvungen att titta på foton nu för att komma ihåg vad det var mer än de skrikrosa rosorna.
(Resten av dagen fortsatte förövrigt i ungefär samma stil. Bröllopsringen låg kvar hemma. Och vi krockade med bilen på väg till mottagningen!)

Luktärter fick jag till slut ändå (som ju syns på bilden ovan) eftersom min svärmor hade fyllt varenda vas som gick att uppbringa med ljuvlig väldoft på borden. Själv var hon besviken eftersom hon sett vita luktärter framför sig. Men jag fick precis som jag ville; alltifrån ljusaste pastellblått till mörkaste vinrött i en härlig röra.
*

Min mamma önskade sig en åker om sommaren till bröllopet. Hon drömde om röd kornvallmo, blåklint och vita prästkragar. Vallmon fick ersättas med mörkröda, stora, rosor, men annars blev det som hon ville.

Jag hittade den här kopian (nedanför) på farfar och farmors bröllopsfoto. Jag vet inte årtalet, men kanske kan det ha varit runt 1925-28. Det är lite svårt att säga säkert vad det är för blommor eftersom det bara är en kopiatorkopia på ett foto och inte så bra kvalitet, men jag tycker att det ser ut som astrar i blandade färger.
Jag vet inte om blommorna kommer från egen trädgård eller om buketten är från en blomsterhandel. Men jag tycker att det är en bukett som är både pampig och hemtrevlig.


Jag läste någonstans (tror det var i Konnäsörsklubben Frökatalog nr 23) att dahlia är på väg tillbaka i modet igen. Tillbaka som älskade efter att en tid ansetts vara lite för svulstiga och färgglada. Jag spår att de sommarblommande astrarna snart kommer att komma stort de också.

Och om jag skulle sätta ihop min brudbukett idag, vad skulle jag välja då...? Röda och vinröda pompom dahlior, dunborstgräs, och mörkaste, mörkblå riddarsporre kanske.

10 kommentarer:

  1. Vilken vacker brudbukett det skulle bli - den du beskriver på slutet här!

    Ja, dahlior är underbart vackra och så många sorter det finns, har jag förstått!

    Din brudbukett lät ju inte så kul, kan jag hålla med om, men ni fick ju luktärtor sen, vid middagen!
    När det gäller prinsessbröllopet, hade de ju dukat upp på Formex, flera bord och de blommorna de hade använt var i princip ängsblommor - jättebuketter, lokor och riddarsporre, mycket vildgrönt - jättevackra buketter, faktiskt!
    Själv gifte jag mej i konvaljtider så vi plockade den buketten själva och band en krans av mandelblom till håret...romantiskt eller hur? :-)
    Ja du, kläderna jag visar idag...nä, jag skulle nog inte heller passa i dem...!ha-ha!!!

    Du får ta en tur till Norrköping i sommar och besöka Billbäcks och titta in hos mej - alltid kan vi väl hitta lite frön och skott hos mej också!
    Ha´t så gott!
    Lisa

    SvaraRadera
  2. Det låter underbart med liljekonvalj och mandelblom. Precis så enkelt och naturligt hade jag sett det framför mig också.
    Andra gången jag gifte mig hade jag en ensam röd ros. Inte planerat alls, taxin stannade på väg till stadshuset och maken klev ur och köpte den på torghandeln vid ett rödljus. :-)

    Ja!! Vi besöker plantskola och hittar frön hemma hos dig! :-)
    /IET

    SvaraRadera
  3. Jisses vilken brudbukett stackarn till slut lyckades få ihop. Tur du hade en svärmor som fyllt vaserna med luktärtor.
    Den du beskrev sist där med
    pompom dahlior och gräs med blå ridarsporrar lätt ju inte helt fel.
    Själv tror jag att jag skulle välja gullvivor med något gräs och små förgätmigejer fast jag måste nog skaffa en gubbe först och se det är inte så lätt minsann.
    Kramar Marie:)

    Ja det är verkligen som en tidsresa när man kliver in där på tulpanutställningen och sen kommer tillbaka till verkligheten ute i snödrivan.

    SvaraRadera
  4. Hihi..skrattar för mig själv när jag läser!:) Jag gjorde själv min brudbukett, natten före den stora dagen. Det var den första, och enda, jag har gjort...
    Sedan två timmar innan prästen skulle komma gick kameran sönder!!!! Jag hade ju tänkt att själv ta bröllopsfotot! Mannen fick panikköra in till stan och köpa en ny kamera och jag hade sedan nån minut bara på mig att "lära" mig den! Snacka om stress!!
    När prästen sedan kom sa han att han aldrig varit med om ett par som verkade så lugna!! Tro det jag! Vi hade ju stressatihjäl oss innan! :)

    SvaraRadera
  5. Vilket underbart inlägg... både skrattar och njuter.
    Ja måste fundera vad jag skulle vilja ha för bukett idag har liksom inte tänkt på det.
    Men luktärtor,, hade ju varit underbart.
    kanske man skall gifta om sig. Kan man gifta om sig med samma man?
    Annika

    SvaraRadera
  6. kära iann:)
    jösses vilket bröllop du hade alafall.:) *lite ler jag här allt*
    förstår att det blev mycket stress...
    å trots inga luktärtor i buketten..blev det väl ändå så fint .tycker jag mig förstå.
    det blir aldrig som man planerar eller lite som man hoppas på.. jag älskar luktärtor!! doften är himmelsk..:)
    din önskebukett nu .är en höjdare:) undrar hur den skulle se ut i verkligheten..?
    kram kram

    SvaraRadera
  7. Tekla Maräng:
    Oh ja, gullvivor och förgätmigej...! Tänk, börjar man fundera på det här med den "perfekta" buketten så upptäcker man att det ju finns hur många favoritblommor som helst att välja bland... ! (Ska du inte ha med rödklöver i din?)

    The secret garden:
    Vad är det bröllop gör med oss egentligen?! :-)
    (Men du berättade inte vad du hade i din bukett?)

    Annika:
    Förnya sina löften kan man väl? Åtminstone gjorde Barnaby det i ett avsnitt av MiM. ;-)
    (Och Annika! Tänk dig lite persilja i buketten också!)

    Gullehexan:
    Det är väldigt roligt i efterhand sånt här. Och att glömma ringen hemma var som skämt redan när det inträffade (det är sånt som Kalle Anka eller Cary Grant i komedi gör, eller hur? :-)).
    Jag ser önskebuketten framför mig som lite "tufsig". Dahliorna får inte vara samma höjd allihop... hmm...

    SvaraRadera
  8. Oj! Vilken start på bröllopsdagen! Hoppas ni blivit riktigt lyckliga som kompensation ;).
    Det här var ett riktigt roligt inlägg - jag har skrattat gott, samtidigt som jag känner med dig i din besvikelse, för man har ju ofta så höga förväntningar på sin bröllopsdag.
    Min brudbukett var stor, droppformad och innehöll ljusrosa rosor, bleklila fresia, vita, knappt utslagna liljor och grönt "fluff" i långa slingor. Den bands av byns blomsterhandlarfru och jag älskade den högt. Länge låg den torkad som dekoration ovanpå ett skåp, men när spindelväv och damm gjort sitt blev jag till sist tvungen att slänga den. Det var en sorglig dag!
    Min mamma gifte sig på sin födelsedag i maj i början av 70-talet och hade en enkel men ljuvlig bukett av liljekonvaljer och förgätmigej. Den buketten försöker vi alltid plocka till hennes födelsedag.
    Må så Gott!
    Ester

    SvaraRadera
  9. Kul att inspirera till ett så välgenomtänkt inlägg!
    Desto tristare med din brudbukett. Själv var jag rätt osäker i valet på brudbukett. Helst hade jag nog velat ha en midsommaräng, men jag fick prästkragar och blåklint i alla fall även om den var lite för stel för min smak egentligen. Min mormor hade nejlikor i sin brudbukett - otänkbart idag när den nästan blivit synonym med begravningar. Konstigt det där, hur det ändrar sig.
    Varma hälsningar
    Eva

    SvaraRadera
  10. Ester:
    Vi skilde oss! (Men det berodde inte på brudbuketten!) (Eller hade det det?? ;-))

    Jag sparade min också, precis som du ända tills den var så dammig att den inte riktigt gick att försvara längre.
    Det är som om själva buketten rymmer alla förväntningar man har. Eller vad är det som gör att den får så stor betydelse.. ja, jag vet inte...

    Med fingrarna i (j)orden:
    Just det... nejlikor var vanliga för. Minns det nu. Ofta med på bröllopsfoton när man var liten.

    Undrar om det finns någon blomma som skulle vara "omöjlig" på begravning?

    /IET

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...